Utbrott av törnekronesjöstjärna och reven som slår tillbaka
Längs stora delar av Indopacifiken kan ett friskt rev förvandlas från ett snår av levande korall till naken vit kalksten på bara några årstider, och ofta rör sig upphovsmannen långsamt över bottnen, fullt synlig. Törnekronesjöstjärnan, Acanthaster planci, äter direkt av korallens levande vävnad, och när dess antal sväller till det biologerna kallar ett utbrott förtär den korall snabbare än revet hinner växa tillbaka. Dessa händelser hör i dag till de mest bevakade problemen inom revforskningen, eftersom de drabbar rev som redan är pressade av varmare vatten och stormar.
Djuret bakom plågan
Törnekronesjöstjärnan är en av världens största sjöstjärnor; en vuxen individ når ofta diametern av en tallrik och ibland mer. I stället för de välbekanta fem armarna bär den en krans av många armar som strålar ut från en central skiva, och hela dess ovansida stagar av långa, vassa taggar. Taggarna är giftiga, och ett stick är smärtsamt för den som hanterar djuret ovarsamt. Den är en naturlig medlem av Indopacifikens revsamhällen och förekommer från Röda havet och Östafrika bort till centrala Stilla havet. Vid låg, naturlig täthet är den helt enkelt en del av systemet och betar här och där utan att göra bestående skada. Bekymren börjar först när dess bestånd exploderar.
Vad som tippar ett rev in i ett utbrott
Ett utbrott är inte en enskild sjöstjärna som beter sig underligt; det är ett plötsligt överflöd av dem, vars täthet kan överstiga den normala mångfaldigt och som anländer till ett rev på en gång. Vetenskapen tvistar ännu om hela mekaniken, men två förklaringar återkommer. Den första gäller larvernas överlevnad. Honan är utomordentligt fruktsam och släpper enorma mängder ägg under leksäsongen, och larverna som blir följden driver i planktonet innan de slår sig ner. När ytvattnet är rikt på de mikroskopiska alger som larverna äter överlever långt fler av dem fram till bosättning; ett näringstillskott, till exempel genom avrinning från land efter kraftigt regn, anses därför allmänt förstärka utbrotten. Den andra förklaringen rör rovdjuren. Djur som äter unga eller vuxna sjöstjärnor, däribland den stora tritonsnäckan och vissa fiskar, har minskat på många håll, vilket lättat på den naturliga bromsen.
Hur en enda sjöstjärna äter korall
Sättet att äta är lika anmärkningsvärt som förödande. Sjöstjärnan klättrar upp på en korallkoloni, vränger ut magsäcken genom munnen och breder ut den direkt över korallskelettet. Matsmältningsenzymer löser upp den levande vävnaden på plats, djuret tar upp näringen och drar vidare, och kvar blir ett rent vitt ärr av naket skelett. En enda vuxen individ kan blotta en avsevärd korallyta under loppet av ett år. Sjöstjärnan föredrar snabbväxande gren- och bordskoraller, särskilt Acropora, som också bygger en stor del av ett revs tredimensionella struktur. Den förkärleken väger tungt, eftersom förlusten av dem plattar ut revet och berövar fiskar och andra varelser deras skydd.
Den vidare skadan på revet
Under ett svårt utbrott kan korallteckningen på ett drabbat rev falla dramatiskt på kort tid. Förlusten är inte bara kosmetisk. Reven är beroende av levande korall för den föda och det skydd som bär upp fiskar och ryggradslösa djur, och därmed det fiske och den turism som kustsamhällena lever av. När de snabbväxande korallerna betas av blir revet fattigare i sin struktur, och återhämtningen kan ta många år även under gynnsamma förhållanden. Faran skärps eftersom utbrotten numera överlappar med andra påfrestningar. Ett rev som försvagats av en blekning eller ödelagts av en cyklon återhämtar sig långt sämre om en våg av sjöstjärnor anländer strax efteråt. Törnekronesjöstjärnan räknas, vid sidan av värmestress och stormar, som en av de främsta orsakerna till korallförlusten på Stora barriärrevet.
Att spana efter nästa våg
Eftersom utbrott byggs upp över tid och kan sprida sig från rev till rev när larver förs vidare av strömmarna, är tidig upptäckt kärnan i varje åtgärd. Förvaltarna genomför regelbundna undervattensinventeringar, där dykare räknar sjöstjärnor och uppskattar korallteckningen längs fasta transekter, och de väger samman räkningarna med rapporter från dykcenter och forskare. Att följa var en våg börjar och förutsäga vart strömmarna för nästa generation larver låter arbetslagen samla sina krafter där de gör mest nytta. Övervakningen skiljer dessutom ett verkligt utbrott från djurets vanliga bakgrundsnärvaro, som inte motiverar något ingripande. Tillförlitliga data, insamlade enhetligt under år, är det som förvandlar utspridda observationer till en bild man kan handla efter.
Bekämpning under ytan
När ett utbrott väl har bekräftats är den viktigaste handgripliga åtgärden direkt borttagning av dykare. Länge innebar det att man samlade sjöstjärnorna för hand eller styckade dem under vatten, men styckning visade sig opålitlig eftersom fragment kan överleva. Metoden man i dag föredrar är en enda injektion: dykaren ger varje sjöstjärna en enda spruta med en lösning som är dödlig för djuret men ofarlig för revet omkring. Både vanlig hushållsättika och lösningar av gallsalter har visat sig fungera, och engångsinjektionen låter en utbildad dykare behandla många djur under ett dyk. En hel region går inte att rensa, så programmen inriktar sig på att skydda särskilt värdefulla rev, försvara platser som är viktiga för turismen eller som källor till larver, och hålla antalet sjöstjärnor under den tröskel där de dränker korallens tillväxt.
Förebyggande på land
Att plocka bort sjöstjärnor en och en behandlar symtomet, och många sakkunniga betonar att varaktig lindring också kräver att man ser till vad som sker på land. Om näringsrik avrinning verkligen gynnar larvernas överlevnad, borde en minskad tillförsel av sediment och gödsel från åkrar och avrinningsområden till kustvattnen med tiden sänka utbrottens täthet eller styrka. Det talar för bättre markförvaltning, buffertzoner längs vattendragen och en måttfull användning av jordbrukets insatsmedel. Att skydda de naturliga rovdjuren följer samma logik, eftersom ett rev med en fylligare uppsättning tritonsnäckor och rovfiskar behåller mer av sitt eget försvar. Ingen av dessa åtgärder verkar snabbt, men tillsammans siktar de på orsakerna och inte enbart på följderna.
Att leva med ett inhemskt rovdjur
Det är värt att minnas att törnekronesjöstjärnan inte är en inkräktare. Den hör hemma på Indopacifikens rev och har gått igenom perioder av ymnighet under mycket lång tid. Dagens oro gäller att utbrotten tycks komma oftare och drabba rev som har mindre andrum att återhämta sig mellan slagen. Förvaltning handlar därför mindre om att utrota en skadegörare än om att återställa balans, att hålla antalet inom ett intervall som revet klarar av samtidigt som man tar itu med de villkor som låter beståndet skena. Detta samspel mellan vaksamhet under ytan och omsorg på land är den form svaret nu tar över hela regionen.
På kartan
Revsystem som drabbats av törnekronesjöstjärnan och dykplatserna inom dem är utmärkta på vår interaktiva karta. När du panorerar genom Indopacifiken ser du hur reven klumpar ihop sig längs kusterna och kring ökedjor, samma geografi som avgör vart larverna driver och var arbetslagen samlar sitt arbete. Använd den för att hitta rev nära en planerad resa, för att koppla samman närliggande platser och för att fatta vidden av den region som dessa utbrott berör.